|
Eldpallkoja |
|
Denna eldpallkoja användes fram till 1923 vid Djupsjöberget i Sollerö socken. När skogen började exploateras av skogsbolag, dröjde det inte länge förrän den avverkningsbara skogen runt byn tog slut. Bolagen flyttade då sina avverkningar till byarnas fäbodar. Denna avverkning skedde vintertid, för att kunna köra fram virket med häst Så småningom började man avverka skogar som låg så långt bort att man måste skaffa en ny form av inkvartering; skogskojan föddes. Skogsarbetarna fick själva bygga sin koja, när de anlänt till avverkningsplatsen. Detta skedde när den första snön kommit. Golvet av stampad jord De första kojorna var mycket enkla. Läget på kojan bestämdes av tillgång till dricksvatten. Virket höggs på platsen. Golvet bestod länge av enbart stampad jord. Mitt i kojan byggdes en stor eldpall, därav namnet; eldpallkoja. Rökutsläppet bestod av ett hål i taket med en vid kåpa av trä som rökfång. Runt kojans väggar byggdes britsar som fungerade som sovplats. Ibland byggde man ihop stallet med kojan för att tillvarata värmen från hästarna. Rökfång av plåt År 1920 stiftades den första skogshärbergeslagen. Skogskojorna måste nu tillhandahållas av arbetsgivaren. Genom att bygga kojan sommartid kunde kvalitén förbättras, särskilt för tak och isolering. Först på 1920-talet började man med skorstenar och rökfång av plåt. Ibland lade man in ett enkelt trägolv. Den här kojan är av en mindre typ. Ofta bodde 20-talet huggare under samma tak. Var och en lagade mat på eldpallen, där man också torkade sina arbetskläder genom att hänga upp dem runt röktratten. I riktigt stora kojor kunde man ha två eldpallar. Eldpallkojor var i bruk till mitten av 1930-talet. All text & bild på denna sida är från guideboken om Siljansfors skogsmuseum & järnbruksminne |