|
Hyggesbränning |
|
Hyggesbränning är naturens eget sätt att markbereda. På torra marker är det naturligt med flera skogsbränder under ett århundrade. Branden tar död på vegetationen, men ger också marken en näringsrik aska. Även här i Siljansfors skogar har flera skogsbränder inträffat. På Harkonbergets nordsida har flera bränder härjat på 17- och 1800-talen. Människan har sedan urminnes tider använt sig av elden för svedjebruk. Syftet med svedjan var att odla spannmål och andra grödor i den näringsrika askan de närmaste åren efter branden.
|
|
|
| Anpassade för att överleva I skogen fick hyggesbränningen ett rejält uppsving under l940- och 50- talen. Hyggesbränning anses vara en bra metod, när ett hygge skall beskogas med tall, och humuslagret är normalt till tjockt. Gamla tallar är genom sin tjocka bark anpassade för att överleva skogsbränder. Därför är det även möjligt att göra en försiktig hyggesbränning inne bland fröträd. På torra marker kan bränning utarma humustäcket. Forskning visar att gran växer sämre på brända än på obrända marker. Vid hyggesbränning användes spade, vattenkanna med stril samt granruskor för att kväva småbränder. Vid tändning hade man en näverlunta fäst på en slana. Näverluntan byttes senare ut mot hyggeständare, och vattenkannan mot en bärbar vattenspruta.
Brandgator av mineraljord För att inte tappa kontrollen över hyggesbränningen blottlades mineraljorden till sammanhängande jordsträngar runt hygget. Av samma anledning brände man hyggena mot vinden. Marker med tjocka lager av oförmultnat växttäcke, som i nordvästra Dalarna, krävde intensiva bränder. Där anlades hyggesbränder sommartid, medan man på andra ställen hyggesbrände under vår och försommar. ”Ekologiskt rätt med flera hyggesbränder” På grund av de höga kostnaderna bränns idag (1993) en mycket liten del av skogsmarken. De flesta ekologer ställer sig dock positiva till ett ökat antal hyggesbränningar.
|
|
All text & bild på denna sida är från guideboken om Siljansfors skogsmuseum & järnbruksminne |
