Skogsförläggning som är flyttbar genom nedmontering i block. Den har fristående torkrum för seldon och kläder, torrdass samt stall med foderskjul. Genom 1937 års skogshärbergeslag skärptes arbetsgivarnas skyldigheter gentemot de anställda. Bl.a ställdes krav på en ökad standard på skogskojorna. Om dessa kojor var planerade för mer än nio man måste de vara utrustade för gemensamt hushåll. Den här kojan är typisk för skogsförläggningar från slutet av 1930-talet tills skogskojans tid var ute på 1960- talet. Kojan har sovrum för kockan, kök, tvättrum, samt mat och sovrum för åtta man. Jämfört med eldpallkojan innebar denna kojtyp en väsentlig standardhöjning för skogsfolket.

Den uppskattade kockan

Mest uppskattad var kockan hon sörjde för att huggarna fick varm mat på regelbundna tider. Tidigare tvingades var och en laga sin mat under primitiva förhållanden. Nu var kojan också varm när man återvände från slitet i skogen. Förut hade kojan kylts ned under dagen när ingen huggare var kvar och eldade. Kockan avlönades av arbetslaget, ibland med bidrag från arbetsgivaren. Den här typen av skogsförläggning är nu helt borta från skogsbruket. Övernattning vid arbetsplatsen är idag något ovanligt.

All text & bild på denna sida är från guideboken om Siljansfors skogsmuseum & järnbruksminne

Tillbaka till kartan