|
Att anlägga basvägar på vintern |
|
Fram till slutet av 1950-talet gjordes avverkningar och transporter i skogen huvudsakligen vintertid. Allt transportarbete utfördes av hästar med sina körare. Med sin häst anlade köraren en primitiv basväg genom snön, som plogades med en enkel snöplog, ihopspikad av bräder. Virket lastades först på en släpdrög och kördes till basvägen. Vid basvägen omlastades virket till timmerdoningar, kälkar som kunde ta flera släplass. Mot slutet av 1940-talet räckte inte tillgången på skogshästar för att ta ut det virke som efterfrågades. Varje tillgänglig häst måste frakta fram mer virke. Man förbättrade därför timmerkälkarna och vinterbasvägarna. Norrlandskälken hade en rekad framkälke (rörliga frammedar), som gjorde att timmerlassen blev lättare att styra.
|
|
I stort snödjup kämpar häst och körare med plogning av basväg 1940. Foto: Mats Rehnberg.
|
| Islagd basväg med exakta medspår. Efter plogning gjordes fasta medspår med en spårhyvel. För att få isade och hållbara medspår vattenbegöts vägbanan. Detta skedde från en kälke med en stor vattenlåda. För att vattnet inte skulle frysa kunde man ha en kamin inbyggd i vattenlådan. Med förbättrade timmerkälkar och spårisad basväg kunde en häst dra tre gånger så mycket som tidigare!
|
|
Spårhyvling vintern 1947. Foto: Forskningsstiftelsen Skogsarbetaren
|
|
All text & bild på denna sida är från guideboken om Siljansfors skogsmuseum & järnbruksminne |
