Stallet användes på Solleröskogen tillsammans med eldpallkojan här bredvid. Kojan och stallet användes sista gången 1923. Efter dåtidens förhållanden kan det här stallet anses vara välgjort. De första stallen som byggdes ute i skogen, blev av praktiska skäl ytterst primitiva. Vintertid kunde man endast få material från den omgivande skogen att bygga med. Hästarna hade därför lika dåliga förhållanden som skogsarbetarna. Socialstyrelsen anmärker 1916 att man ute i skogarna påträffat ”stall där köld och drag haft fritt spelrum, där hästarna ej kan lägga sig, där gödseln ej undanskaffats”. Det finns uppgifter om att hästar till och med fått stå ute hela vintern i vindskydd, vars väggar och tak enbart bestod av granris! För att utnyttja värmen bättre byggde man ibland stallet under samma tak som kojan. De hästar man använde var fjordingar: småväxta hästar av norskt ursprung. Fjordingarna ersattes efterhand med de större nordsvenskarna. Dessa var betydligt starkare och klarade de hårda förhållandena bättre än sina norska släktingar.

Anställd i skogen.

På den tiden då stallet brukades använde sig arbetsgivarna i skogen av entreprenörsystem. Genom avtal forband sig hästkörarna att genomföra ett fastställt uppdrag i skogen inom en viss tid. Hästkörarna anställde och avlönade i sin tur skogshuggare. En kontraktsansvarig kunde ha en eller flera hästar. Ibland innehöll kontrakten klausuler om att böter skulle betalas om föreskriven kvantitet ej blev framkörd till flottleden före vinterförets slut. Hård konkurrens mellan körarna kunde pressa priserna till ett minimum.

Det hände också att en hel vinters slit för hästköraren slutade i tragedi; köraren hade under vintern tvingats ta ut förskott i form av varor och pengar. Nu stod han med en skuld till bolaget i stället för den utlovade förtjänsten. Entreprenadsystemet var illa omtyckt av skogshuggarna, men även av många körare. Arbetsgivarna höll fast vid systemet, trots flera fackliga konflikter. Systemet avskaffades 1943 med det första kollektivavtalet för huggare. Avtal för körarna kom först 1953.

All text & bild på denna sida är från guideboken om Siljansfors skogsmuseum & järnbruksminne

Tillbaka till kartan